Värk i höfter och knän

Vad innebär en slemsäcksinflammation? Slemsäckar, eller bursor, är små, geléliknande och vätskefyllda kuddar som finns i många delar av kroppen, bland annat runt leder och senor. Deras uppgift är att agera stötdämpare vid belastning och underlätta rörelser för skelett och muskler. Om slemsäckarna utsätts för långvarig belastning, tryck eller slag kan de irriteras och inflammeras.

Huggande smärta i höften

Detta kan till exempel ske om man snedbelastar en kroppsdel eller tränar för hårt och ensidigt. Slemsäcksinflammation är vanligast i höft, knä , axel och armbåge. De slemsäckar i höften som är mest benägna att inflammeras är bursan vid övre lårbenet utsidan av höften och bursan på insidan av höften, vid ljumsken.

När bursan vid övre lårbenet inflammeras kallas tillståndet för trokanterit. Symtom på slemsäcksinflammation i höften: Smärta på utsidan av höften som är skarp och intensiv i sitt första skede Värk i höftområdet som förvärras på natten Smärta i framsida lår eller ljumske Obehag, ömhet eller smärta när du ligger eller trycker på höftbenet Smärta när man reser sig efter stillasittande Smärta som blir värre av vissa aktiviteter som att gå i trappor, klättra eller sitta på huk Vad innebär artros i höften?

Höftartros utvecklas ofta hos personer över 40 års ålder, men egentligen kan vem som helst drabbas av artros i en av kroppens många leder. Vid höftartros påverkas hela höftleden brosk, menisker, ligament, ben och muskler av sjukdomen, vilket skapar smärta och stelhet. När ledbrosket bryts ner snabbare än kroppen hinner reparera det så tunnas ledbrosket ut och blir en sämre stötdämpare i leden.

Artros i höften kan orsakas av flera faktorer där bland annat ärftlighet, en tidigare ledskada, övervikt och mycket stillasittande kan bidra till utvecklingen.

Ont i höften strålar ner i benet

Kvinnor drabbas oftare än män av artros. Symtom på artros i höften: Smärta som utvecklas långsamt Stelhet som minskar rörelseomfånget, vilket gör det svårt att gå eller böja sig Smärta och stelhet som är värre på morgonen Värk i höften på natten Smärta i höften eller ländryggen som strålar ner i rumpan, ljumsken, låret och knät Låsningar eller upphakningar i höften Smärta som blir värre efter kraftig aktivitet Svullnad kring höftleden Skillnad i hur smärtan känns Det enklaste sättet att förstå skillnaden mellan bursit i höften och höftartros, är att förstå var smärtan kommer ifrån.

När du har artros i höften kommer smärtan inifrån höftleden och strålar ofta ut mot ländryggen och ner mot knät. Man känner inte till sjukdomens grundläggande orsak, men i bakgrunden förekommer ofta fetma, ledskada eller tungt kroppsarbete. Artros ger upphov till smärta och styvhet i lederna och sjukdomen kan i det långa loppet försämra funktionsförmågan.

Artros kan inte botas, så behandlingen består av lämplig terapeutisk träning och motion, effektiv smärtbehandling samt viktnedgång för överviktiga. Vad är artros? Vid artros är hela leden angripen eftersom sjukdomen orsakar förändringar i såväl ledbrosk, ben, ledkapsel som muskler. Förändringarna kommer gradvis under årens lopp och den skadade broskvävnaden i leden kan inte mera förnyas till sitt ursprungsskick.

Symtom på artros Symtom på artros är i allmänhet molande värk som blir värre vid rörelse och som lindras vid vila. När sjukdomen framskrider kan smärtan bli konstant och den kan besvära också under natten. Lederna är stela på morgonen och det kan vara besvärligt att sätta sig i rörelse till exempel när man har suttit. Det är svårt att gå både på jämt underlag och i trappor. Smärtan vid knäledsartros är lokal; den känns i huvudsak i knäområdet men den kan också stråla till underbenets övre del.

Höftledsartros känns ofta i ljumsken och på övre delen av lårets framsida, men smärtan kan stråla till ett större område såsom till skinkan och andra delar av låret. Undersökningar och diagnos Läkaren ställer diagnosen artros utgående från patientens symtom, undersökning av lederna och röntgenbilder. Ibland behövs också andra undersökningar.

Olika frågeformulär kan användas för att uppskatta graden av smärta, stelhet och funktionsinskränkning. Förebyggande av artros Egenskaperna hos frisk broskvävnad bibehålls och till och med förbättras när lederna belastas på lämpligt sätt. Därför bör man motionera regelbundet under alla livsskeden, särskilt under barndomen och uppväxtåldern. De viktigaste riskfaktorerna för knä- och höftledsartros är sådana som man i förebyggande syfte kan påverka själv: undvik övervikt och att skada lederna samt om möjligt också upprepat hukande och att lyfta tunga bördor.

Om man redan har övervikt minskar en viktnedgång på cirka 5 kg risken för knäledsartros hos kvinnor med upp till 50 procent. Egenvård och handledning av egenvård Handledning av egenvård innebär att läkaren eller någon annan yrkesperson inom sjuk- och hälsovården berättar för patienten om sjukdomen och om hur patienten själv kan underlätta situationen: lämplig motion, metoder för smärtlindring och behandling av smärta, viktnedgång och kostrådgivning samt att förebygga skador på lederna.

Test av aktiv adduktion bör till exempel återskapa patientens igenkännbara smärta i adduktorområdet för att bekräfta en adduktorrelaterad smärta. Smärta som vid adduktion i stället känns till exempel inguinalt talar inte för en adduktorrelaterad smärta trots att patienten upplever smärta vid adduktion. Palpabel smärta ska vara tydlig, och patienten ska kunna bekräfta att smärtan korrelerar med den hen söker för.

Adduktorsmärta Smärta vid adduktorinfästet drabbar oftast idrottare till följd av överbelastning, men förekommer ibland även som del i en mer komplex höft- eller ljumskproblematik [17]. Behandlingen är primärt fysioterapi, och prognosen är i regel god. Vid kroniska fall med behandlingsrefraktär adduktorsmärta kan tenotomi vara indicerad och hjälper i 3 av 4 fall [18].

Iliopsoas Smärta utgående från iliopsoas kan vara svårbedömd då muskeln i sig är svårpalpabel. Patienterna beskriver ofta smärta då de till exempel sparkar en boll, vid uppförslöpning och i en del fall smärta i ryggen samt då de stretchar höftflexorer. Vid undersökning ökar smärta vid flexion av höftled mot motstånd. Fysioterapi och aktivitetsmodifiering är den främsta behandlingen vid smärta ifrån iliopsoas, och det är i ytterst få fall aktuellt med kirurgisk åtgärd [19].

Inguinal smärta Inguinal smärta, ibland kallad »sports hernia«, kan bero på försvagning runt inguinalkanalen eller bristning av muskel, sena eller ligament i ljumsken [17]. Smärtan ökar ofta vid test av bålmuskulatur, till exempel genom att göra en sit-up, och vid Valsalvas manöver, hostning och nysning. Behandlingen är i första hand konservativ, och patienten remitteras i första hand till en allmänkirurg vid utebliven förbättring.

Symfyssmärta Smärta från symfysen med kringliggande vävnad beror oftast på överbelastning [17]. Behandlingen innefattar fysioterapi och anpassade aktiviteter.

Ont i skinkan och höften

Läkning kan ta väldigt lång tid, 6—24 månader, vilket ofta är ett problem för idrottare. Trokantersmärta »Trokanterit« är ett förlegat begrepp, då klassisk inflammation oftast saknas. Begreppet trokanterrelaterad smärta bör i stället användas [20]. Den kan indelas i två subgrupper. Den vanligaste orsaken är degenerativa förändringar av senfästen vid trochanter major, vilket framför allt drabbar äldre kvinnor.

Den andra gruppen är överbelastning hos idrottare, framför­ allt löpare. Oavsett orsak är den primära behandlingen fysioterapi och vid behov enstaka kortisoninjektioner över trokanterområdet [21]. Effektiv kirurgisk behandling saknas i nuläget. Man skiljer på extern »snapping hip«, där ett stramt ilio­tibialband löper över trochanter major, och intern »snapping hip« där iliopsoassenan löper över främre acetabularkanten [22].

Extern »snapping hip« är lätt att diagnostisera. Vid inspektion, samt om man lägger handen på trochanter major, känner man hur mjukdelarna rör sig över trokantern vid gång. Patienten kan ofta provocera fram knäppningen. Behandlingen är fysioterapi. Vid utebliven effekt kan kirurgisk förlängning av fascia lata vara indicerad, oftast med gott resultat [23].

Den är sällan symtomgivande; däremot är det vanligt att patienter med höftbesvär och samtidig intern »snapping« felaktigt tror att besvären beror på knäppningen. Fråga därför patienten specifikt om det är knäppningen som gör ont. Detta är ett ofarligt tillstånd, och då det sällan ger smärtsamma symtom är information den viktigaste behandlingen [22].

Djup gluteal smärta Djupt glutealt smärtsyndrom är den moderna termen för bakre höftsmärta eller smärta glutealt [24]. Detta är ett paraplybegrepp, då det ofta är svårt att ställa korrekt diagnos. Kronisk tendinos i proximala hamstringsfästet är en differentialdiagnos som kan bekräftas med palpation och MRT.

Behandlingen är fysio­terapi.