Depression och borderline

Vid långvarig ångestproblematik är denna preparatgrupp inte att rekommendera i och med risk för tolerans- och beroendeutveckling. Minskad impulshämning som effekt av läkemedlet kan också öka risk för självskada eller impulsivitet. Ha en noggrann strategi för att tillsammans med patienten utvärdera behandlingseffekten.

Behandlande läkare bör med patientens hjälp försöka skilja på fluktuationer i grundtillståndet och samsjuklighet, både då läkemedelsinsättning övervägs och vid utvärdering av behandlingen. Farmakologisk strategi vid kris I det här sammanhanget definieras kris som att patienten försämrats med ökad suicidalitet, destruktiv impulsivitet eller annat som föranleder inläggning eller intensifierad öppenvårdskontakt.

För patienter som har en krisplan, utgå i första hand från de rekommendationer om farmakologisk behandling som noterats där.

Borderline medicin

Krisplanen bör därför vara gemensam genom hela vårdkedjan och följa patienten. Om patienten behöver sedering för att kunna sova tillräckligt eller för att mildra kraftig ångest, avstå från bensodiazpiner. Använd istället antihistaminer eller annat preparat med låg beroendepotential och toxicitet. Undvik neuroleptikapreparat som behandling av affektutbrott eller utagerande beteende.

Dessa tillstånd är i regel kortvariga och fluktuerande och behandlas hellre med en långsiktig strategi. Sätt inte in långtidsbehandling vid kris. Således ska en hastig försämring i sig inte föranleda insättning av till exempel antidepressiva eller stämningsstabiliserande. Diskutera med patienten och dokumentera vilka målsymtom som behandlingen är riktad mot.

Utvärdera behandlingen med rimligt intervall. Undersök vilka icke-farmakologiska åtgärder som kan stabilisera patienten eller minska stressorer. Liksom för vuxna gäller att det i dagsläget inte finns belägg för läkemedelsbehandling av EIPS hos tonåringar. Läkemedelsbehandling ska begränsas till att behandla samsjuklighet 3.

Det är viktigt att ha en beredskap för försämring och ökade symtom, alternativt suicidala kriser, samtidigt som fokus är på att patienten kan klara kriser i öppenvård om stödet är gott och krisplan upprättad. Det ska dock vara tydligt för patienten att hen kan vända sig till vården vid kris. Komplikationer Heldygnsvård kan innebära en stor påfrestning för en person med EIPS och risken är stor att individen försämras avseende suicidala och självskadande beteenden.

Det är av yttersta vikt att vårdenheter tar ansvar att skapa en så tydlig och konsekvent vårdvistelse så att sådan försämring inte behöver ske se Omvårdnad vid EIPS. Det är viktigt att så snart som möjligt göra en vårdplan tillsammans med patienten och på så sätt kunna avskriva LPT-vården. Det är särskilt viktigt att inte läkemedels behandla ett affektutbrott på avdelningen med tvång.

Ofta är starka affekter och aggressiva eller självskadande beteenden kortvariga varför till exempel antipsykotiska läkemedel har onödigt långvarig effekt. För den mindre grupp patienter som frekvent självskadas eller agerat aggressivt på vårdavdelning bör för uppgiften särskilt tränad personal tillsammans med patienten göra en vårdplan som syftar till att förhindra eskalering till tvångsåtgärder vid affektutbrott.

En viktig bidragande faktor för att undvika tvångsåtgärder är att vårdpersonalen bibehåller en lugn och känsloreglerande attityd, om patientens oro och upprördhet eskalerar. Vidare är det viktigt att personalen strävar efter att undvika fysisk konfrontation och att underlätta för patienten att själv reglera sig. Sjukskrivning Graden av funktionsnedsättning hos patienter med EIPS varierar mycket över tid och beroende på sjukdomsförlopp.

Funktionsförmågan är också mycket olika mellan patienter. Vid behov av längre sjukskrivning är planering tillsammans med försäkringskassa och arbetsgivare av stort värde.

Borderline konflikter

Således är en viktig del i sjukskrivningsprocessen att förmedla vikten av återgång i sysselsättning och att de färdigheter patienten tillägnar sig under behandling används i en social kontext utanför vården, till exempel skola eller arbetsplats. I enlighet med Socialstyrelsens rekommendationer Heltidssjukskrivning: EIPS i sig motiverar vanligen inte heltidssjukskrivning.

Deltidssjukskrivning: Deltidssjukskrivning kan dock behövas periodvis om det finns någon extra belastning, tills man har utrett vad som orsakar belastningen och vilken eventuell behandling och vilka stödåtgärder som kan behövas. Deltids sjukskrivning eller förebyggande sjukpenning kan också behövas för att delta i EIPS-specifik behandling, vilken ofta är relativt tidskrävande.

Samsjuklighet: Föreligger samsjuklighet bör arbetsförmågan även bedömas utifrån rekommendation för det tillståndet, med beaktande av den belastning som EIPS i kombination med samsjuklighet innebär. Instabilitet i tanken kognitiv instabilitet Inom området kognitiv instabilitet ingår följande kriterier; Stressrelaterade paranoida tankar eller dissociativa symptom kriterium 9.

Vid hög stress kan personen med EIPS få tankar om att andra försöker sabotera för personen på olika sätt.

Borderline orsak

Personen kan få förföljelseidéer. Personen kan också fastna i ett oflexibelt tänkande om sig själv, om andra och om omvärlden. En del men inte alla har dissociativa symptom. Ett exempel på mild dissociation är när du t. Man kan säga att du har ett tunnelseende och kanske inte ser att de har satt upp en ny vägskylt. Vi kan alla ibland uppleva mild dissociation.

Personer som dissocierar ofta gör det när de pratar som saker som väcker starka känslor. Vad som väcker starka känslor hos din närstående är individuellt. Det kan handla om prestation inför ett skriftligt prov eller det kan hända att personen förknippar något som t. Dissociation har samma funktion som självskadebeteende då det hjälper personen att sänka den intensiva känslan.

Om din närståendes känslor är kaotiska och personen följer impulser och sådant som inte blir bra för personen själv på lång sikt är det inte så svårt att lista ut att din närstående har svårt att veta vem han eller hon verkligen är. Vem är jag om jag gör saker som varken blir bra för mig själv eller andra? Om man inte förstår sina egna känslor, har stormiga relationer och svårigheter att minnas vissa händelser i din historia på grund av höga känslomässiga påslag kan det vara svårt att få en bild av vem man är.

Upplevelsen av att ha en instabil självbild går ofta hand i hand med upplevelsen av tomhet. Det är svårt att beskriva vad en tomhetskänsla är. När vi frågar patienterna om de kan känna sig tomma brukar de antingen nicka ett tyst jakande svar eller så säger de nej. En tomhetskänsla kan beskrivas som en känsla av att inte vara någon alls eller att du inte existerar.

Personer med EIPS kan definiera sig själva genom den person som de är i relation till. Därför kan det kännas som de inte vet vem de är när en relation tar slut. Låg självkänsla är ett resultat av att inte nå sina mål. Många personer med EIPS har på grund av impulsivitet och starka känslor inte kommit dit de ville i livet. Många anhöriga känner sig tvungna att hjälpa sina närstående med många vardagliga sysslor, den typen av hjälp kan vara nödvändig och den kan också vidmakthålla den låga självkänslan om det pågår under för lång tid, eftersom din närstående förmodligen blir mer passiv.

Är EIPS en sjukdom? Nu när du har läst om alla symptom som karakteriserar IPS är det några till viktiga saker du behöver veta. Det är dock inte alls givet att en traumatisk barndom skapar borderline i ett senare skede, på samma sätt som att vissa utvecklar syndromet trots en helt normal uppväxt. Att leva med borderline Att ha en nära anhörig med borderline kan innebära stora påfrestningar för både individ och anhöriga, och kräver i många fall långvarig behandling.

Det finns idag vissa behandlingar som visat goda resultat gällande borderline, exempelvis DBT. För många blir också besvären något mindre med åren. Personer med borderline har ofta ett stort behov av närhet och trygghet, men de impulsiva och känslomässiga stormarna gör att det ofta blir tvärtom, där man istället blir isolerad eller lämnad. En person med borderline kan ha mycket skarpa svängningar i humör och i många fall även ett svartvitt tänkande, där man exempelvis idealiserar en person i ena stunden, och nedvärderar den i andra.

En ökad förståelse för syndromet från föräldrar, vänner och partners kan göra det enklare för både den som är drabbad och de anhöriga att ha en god relation. Många som har borderline kan med rätt hjälp och stöd leva normala liv. Diagnosticering av borderline Diagnosticering av borderline görs ofta av ett team med flera olika kompetenser, exempelvis psykiatriker och psykologer.

Kliniska intervjuer och test är verktyg som kan användas för att samla in kunskap och eventuellt användas som stöd för en diagnos. När man diagnostiserar borderline är det som alltid viktigt att väga in helhetsbilden, hur det har sett ut tidigare i livet, om det finns andra faktorer som kan förklara beteendet bättre än en borderlinediagnos.

Borderline kan förväxlas med andra typer av psykisk ohälsa, såsom ADHD, bipolär sjukdom , depression och ångeststörningar. Många av dessa diagnoser delar symtomkriterier, och det är därför alltid viktigt att man är noggrann med differentialdiagnostiken vid utredning och diagnostisering. Behandling av borderline Många lär sig med tiden att hantera sina känslor och reaktioner och kan leva ett bra liv med givande relationer.

Terapi kan hjälpa en att minska impulsiva och självskadande beteenden samt ge en större insikt i sitt tillstånd. Terapeut och klient arbetar också ofta tillsammans med att identifiera och nyansera klientens känslor, och med att minska självskadebeteenden. Historiskt har borderline ansetts svårbehandlat, men många upplever idag att behandling leder till färre eller mindre allvarliga symptom och en högre livskvalité.

Det är viktigt att patienten och de anhöriga har tålamod och får stöd under en längre tid, då det kan ta tid innan symptom förbättras.