Prostatacancer skelettmetastaser prognos

En samstämmig konklusion är att enbart kastration inte är en adekvat behandling. Nyligen har två studier undersökt om ytterligare intensifiering, med tillägg av en androgenhämmare till dubbletten kastration och docetaxel, kan öka överlevnaden ytterligare. Dessa studier har lagt till abirateron respektive darolutamid [5, 6]. Ännu saknas studier som jämför trippelbehandling med en kombination av kastration och hormontillägg.

Aggressiv prostatacancer prognoser

Med utgångspunkt från teorin att metastasering fortsatt sker från primärtumören, och att kontroll hindrar vidare spridning, har studier gjorts där strålbehandling getts mot primärtumören hos patienter med metastasering [7, 8]. Hos män med mer omfattande spridning i skelettet eller till inre organ, såsom lunga och lever, påverkar behandling av primärtumören inte förloppet se Tabell 1. Det nationella vårdprogrammet rekommenderar i dag att patienter med nydiagnostiserad spridd pros­tatacancer ska diskuteras på multidisciplinär konferens, där sjukdomens utbredning och symtom samt patientens samsjuklighet och ålder beaktas.

Vid begränsad metastasering rekommenderas kombinationsbehandling med hormoner och lokal strålbehandling mot primärtumören. Vid mer avancerad sjukdom bör patienter erbjudas dubbel- eller trippelbehandling. Data från Nationellt prostatacancerregister visar att cirka hälften av patienterna med metastaserad sjukdom får kombinerad behandling [9].

Då många patienter är äldre med samsjuklighet kan inte alla förväntas tåla intensiv behandling, men andelen bör ökas. Undantag är patienter som har omfattande samsjuklighet och begränsad spridning med få eller inga cancerrelaterade symtom, vilka i stället kan behandlas med perorala androgenhämmare för att besparas kastrationsrelaterade biverkningar.

Biverkningar Risken för hjärt- och kärlbiverkningar har länge varit känd vid enbart kastration, och risken ökar med intensifierad hormonell behandling.

Prostatacancer sista tiden

Kardio-onkologiska riktlinjer har utarbetats av European Society of Cardiology [10]. Baserat på riktlinjerna har det tillkommit en ny rekommendation i det nationella vårdprogrammet med innebörden att alla patienter bör få en genomgång av sina kardiovaskulära riskfaktorer och ställningstagande till eventuell intervention.

Kastrationsbehandling ökar osteoporosrisken, och kombinationsbehandling med kortison höjer den ännu mer. Samtliga män som erhåller kombinationsbehandling bör få osteoporosprofylax parallellt. Hos övriga med enbart kastrationsbehandling bör bentätheten utvärderas initialt och efter 2—3 år, om profylax inte har getts.

Ett alternativ är årlig infusion med zoledronsyra tillsammans med D-vitamin och kalcium eller denosumab subkutant var 6:e månad. Båda dessa preparat har också indikationen att förhindra skelettrelaterade händelser när cancern är i kastrationsresistent skede. De högre doser som då ges ökar risken för osteonekros i käkbenet, varför patientens tandstatus först bör värderas av tandläkare.

Det rekommenderas ändå, kanske kontraintuitivt, att fortsätta kastrationsbehandlingen, då äldre studier har visat att det är en nackdel att låta testosteronnivån normaliseras. Ny radiologisk utredning bör göras för att värdera utbredning och metastasmönster. När prostatacancerpatienter når ett kastrationsresistent skede har de numera ofta avverkat ett, ibland två, behandlingsalternativ.

Nästa möjliga behandlingssteg styrs därför dels av den primära behandlingen, dels av sjukdomsrelaterade faktorer och komorbiditet. Cytostatika är ett alternativ om de inte har givits ini­tialt. Docetaxel, som ges varannan eller var tredje vecka, är då förstahandsval. Om patienten i det tidiga skedet har behandlats med docetaxel kan ett annat cytostatikum, kabazitaxel, användas.

Båda har liknande biverkningar: anemi, neutropeni, illamående, diarré och trötthet. Behandling av spridd prostatacancer Prostatcancer sprider sig metastaserar i första hand till lymfkörtlar, bäckenet samt till skelettet, där grogrunden för cirkulerande prostatacancerceller är bra. Direkt överväxt på kringliggande organ förekommer.

Spridning till lever och lungor förekommer i sena skeden. Vid spridd prostatacancer ges cellgifter i kombination med hormonbehandling. Även andra behandlingar kan sättas in. Hormonbehandling Hormonell behandling baseras på att största delen av prostatacancercellerna behöver manligt könshormon androgener , testosteron eller liknande molekyler, för att bli till, växa och överleva.

Genom att slå ut effekten av testosteron kan hormonbehandlingen, ofta under lång tid, hålla cancern i schack även om den spridit sig metastaserat. Läs mer om hormonell behandling på cancerfonden. Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för hormonbehandlingen. Det finns då olika behandlingar att välja mellan: Cytostatikabehandling Cytostatika kan ibland tillfälligt bromsa sjukdomen och minska symtomen.

Innan cytostatikabehandlingen kallas du för att ta blodprov, endera hos onkologen, på lab eller på din vårdcentral. Cytostatikabehandlingen ges på onkologiska dagvårdsavdelningen, ODA. Den undergrupp av män som har hög analgetikakonsumtion, hög andel skelettmetastaser och anemi vid diagnosen löper hög risk för tidig behandlingssvikt.

Vi kunde visa att omfattningen av skelettmetastaser har stor betydelse för prognosen. Resultaten i avhandlingen kan ligga till grund för beslut om behandling för män med lågriskprostatacancer respektive med metastaserande sjukdom. De skulle även kunna användas i framtida prospektiva studier för att utvärdera individualiserade behandlingsstrategier för män med prostatacancer.

Dela artikeln.