Neurokognitiva utveckling betydning

Munhälsa Patienter med kognitiv sjukdom kan få dålig munhälsa vilket kan leda till dålig tuggförmåga, undernäring, smärta, ökad risk för aspirationspneumonier och sår i munnen. Smärta från munhålan kan vara särskilt problematiskt för personer med kognitiv sjukdom då de kan ha svårt att lokalisera och kommunicera sin smärtupplevelse. Riskfaktorer för sämre munhälsa Patienter med kognitiv sjukdom riskerar dålig munhälsa av flera olika skäl: De kan förlora kontakten med tandvården.

De får sämre förmåga att sköta sin mun. Kanske glömmer de bort munhygienen eller avbryter den i förtid. De kan få svårigheter att koordinera sina handrörelser och sin muskulatur, vilket försvårar tandborstning rent motoriskt. De äter mer kolhydratrik De får svårt att tugga och svälja för att tungans, kindernas och läpparnas muskulatur fungerar sämre som en följd av kognitiv sjukdom.

Muntorrhet och minskad salivutsöndring ökar risken för kariesskador och orala infektioner. Medicinering mot inkontinens, depression, sömnsvårigheter och oro, liksom urindrivande läkemedel är särskilt associerade med muntorrhet. Beakta därför alltid risken för muntorrhet med patientens medicinering, för att minimera biverkningar. Utred alltid muntorrhet och åtgärda eller kompensera om möjligt.

Ställ tre kontrollfrågor — skriv remiss vid behov Använd tre frågor för att få en uppfattning om och uppmärksamma munhälsa. Måttlig jodbrist under graviditeten har i flera observationsstudier associerats med kognitiv påverkan hos barnet [1, 10, 11]. Det är därför väsentligt att tillgodose tillräckligt jodintag under både graviditet och amning.

Joderat salt rekommenderas till gravida. Det terapeutiska fönstret för jod är dock litet, och det finns ökad risk för sköldkörtelpåverkan också om jod överdoseras. För närvarande pågår studier där man undersöker förekomsten av eventuell jodbrist hos svenska gravida och ammande kvinnor. Hypotyreos är associerad med infertilitet och missfall Klinisk hypotyreos definieras som förhöjt TSH-värde i kombination med sänkt fT4-värde.

Vid subklinisk hypotyreos är enbart TSH-värdet förhöjt, medan fT4-värdet är normalt [1]. Prevalensen av klinisk hypotyreos under graviditet uppskattas till 0,3—0,5 procent, medan prevalensen av subklinisk hypotyreos varierar från 2 procent till 15 procent beroende på vilka referensvärden man använder sig av [1, , ]. Jodbrist anses globalt vara den vanligaste orsaken till hypotyreos.

I jodsufficienta länder som Sverige är dock kronisk autoimmun hypotyreos hashimoto-tyreoidit den vanligaste orsaken till hypotyreos. Andra orsaker till hypotyreos är behandling av hypertyreos eller tyreoideacancer. Hypotyreos är associerad med både infertilitet och missfall [15]. Senare rapporter tyder även på ökad risk för gestationell diabetes [18, 19].

Fostrets kognitiva utveckling kan påverkas av de bristande hormonnivåerna, och nedsatt intellektuell kapacitet hos barnet har kopplats till obehandlad hypotyreos hos modern [10, 20]. Det är odiskutabelt att klinisk hypotyreos alltid ska behandlas vid diagnos med adekvata doser av levotyr­oxin. Det ökar chansen för en kvinna att bli gravid och förbättrar graviditetsutfallet och det ofödda barnets framtida hälsa [1, 5, 21].

En del data pekar även på fördelar med levotyroxinsubstitution vid subklinisk hypotyreos [22], men stora uppföljningsstudier på barn saknas ännu Fakta 1. Dessutom krävs trimesterspecifika referensintervall för svensk gravid population för att sätta en adekvat TSH-gräns för insättning av behandling Fakta 1.

Autoantikroppar mot tyreoidea, som antikroppar mot tyreoperoxidas TPO-ak , är vanligt förekommande i befolkningen och ökar risken för utveckling av hypotyreos. Flera studier har visat oberoende samband mellan förekomst av TPO-ak och missfall samt förtidsbörd []. Det är således viktigt att påvisa om autoimmunitet föreligger vid misstänkt hypotyreos.

Uppdrag att utarbeta riktlinjer Det pågår en intensiv internationell debatt kring hur provtagning bör ske för att kontrollera tyreoideafunktionen före och under graviditet []. Det finns ännu inget entydigt ställningstagande avseende riktad provtagning tidigt i graviditeten av kvinnor med riskfaktorer kontra allmän provtagning Fakta 1 [1, 27].

I Sverige har det saknats nationella riktlinjer om provtagning för och behandling av tyreoideasjukdomar i anslutning till graviditet. En svensk studie visade att lokala riktlinjer om hypotyreos under graviditet är olika utformade och dåligt kompatibla med internationella riktlinjer [31]. Dessutom fann man att genomförandet av riktad provtagning i klinisk praxis inte är optimalt och att andelen gravida med hypotyreos vid provtagning är extremt hög i vissa subgrupper [32].

Arbetsgruppen för endokrinologi Endokrin-ARG fick uppdraget av Svensk förening för obstetrik och gynekologi SFOG att ta fram evidensbaserade riktlinjer för tyreoideasjukdomar i samband med graviditet. I uppdraget ingick att göra en systematisk litteraturöversikt och att tillämpa GRADE-systemet för evidensgradering av det vetenskapliga underlaget och rekommendationerna svag eller stark rekommendation, för eller emot intervention [33].

I denna artikel diskuteras hypotyreos under graviditet. Litteratursökning efter riktlinjer och studier Litteratursökningen inleddes med att söka efter redan existerande evidensbaserade riktlinjer. Vidare gjordes sökningar efter originalstudier och systematiska översikter av metaanalyser inom ämnet, vilka publicerats under perioden 1 maj till 25 februari i databasen PubMed. Ytterligare en sökning gjordes i PubMed för perioden 25 februari till 15 januari för identifiering av relevanta nytillkomna randomiserade kliniska studier.

Sökning resultaterade i riktlinjedokument Av existerande evidensbaserade internationella riktlinjer rörande handläggning av tyreoideasjukdom under graviditet och post partum identifierades två som relevanta för frågeställningarna: ATA [5] och Endocrine Society [1]. Dessa har granskats ingående. Därutöver identifierades artiklar vid sökningen i PubMed maj —februari Av dessa exkluderades utifrån uppställda exklusionskriterier.

De återstående 48 artiklarna ändrade evidensläget marginellt, men ett antal publikationer som ytterligare stärker de tidigare rekommendationerna från Endocrine Society och ATA identifierades.

En översikt har nyligen publicerats av Deary och Batty [26]. Möjliga mekanismer bakom sambanden Vilka mekanismer kan bidra till att förklara dessa samband? I en ledare i European Heart Journal har Marmot och Kivimäki [27] summerat några möjliga mekanismer som vid sidan av medfödda genetiska faktorer kan öka förståelsen av beskrivna samband. Sociala och kulturella faktorer är givetvis av största betydelse för barns allmänna kroppsliga och mentala utveckling.

Det är möjligt att man trots omfattande försök att statistiskt eliminera justera för inflytandet av dessa faktorer ändå inte kunnat fånga hela dimensionen av sociokulturell påverkan på gott och ont. Detta skulle i så fall tala för »rest-confounding«, dvs att man inte helt kunnat justera bort det sociokulturella inflytandet på kognitiv funktion. En annan typ av förklaring tar fasta på att personer med bättre kognitiv funktion kan förväntas vara bättre informerade om sin kropp och sin hälsa och därmed tidigt kunna söka medicinsk hjälp vid debut av alarmerande symtom eller olika besvär, liksom att delta efter inbjudan till olika hälsoundersökningar.

Detta kan även vara associerat med en bättre livsstil byggd på motivation och kunskaper, liksom med en större förmåga att hantera vardagslivets stressbelastningar coping [27]. Slutligen kan det vara så att en bättre kognitiv funktion även avspeglar en bättre organfunktion i allmänhet, påverkad av fetala tillväxtmönster, och därmed en större resistens mot olika sjukdomsagens.

Möjligen kan detta bidra till att förklara mer generella samband med ökad livslängd [26]. Strategier för att befrämja den kognitiva utvecklingen Vilka slutsatser kan dras av denna genomgång? Det viktigaste perspektivet är att alla barn bör beredas optimala hälsoförhållanden under fosterliv och uppväxt för att befrämja en positiv utveckling av såväl kroppsliga som mentala kognitiva funktioner [].

Det handlar inte bara om optimal näring, framför allt tidigt i livet [28], och frånvaro av riskagens infektioner, miljögifter , utan fastmer om barns behov av varierande och för varje individ anpassad stimulans för sin mentala utveckling. Torftiga miljöer kan medföra att många barn inte får utveckla sin fulla potential och sina talanger, inte minst språkligt. Det bör dock även poängteras att en ibland mycket hög kognitiv funktion kan vara förenlig med mental ohälsa samt med autismspektrumstörningar Aspergers syndrom , något som kan bana väg också för kroppslig ohälsa [29].

Omvända samband vid ohälsa i vuxenlivet Det motsatta sambandet kan naturligtvis ofta förekomma, dvs att ohälsa och manifest sjukdom nedsätter den kognitiva förmågan. Detta illustreras genom observationer från Whitehall II-studien i England där man funnit att individer som uppvisar metabola syndromets fenotyp över längre tid i medelåldern även är de som minskar mest i kognitiv förmåga [30].

Dessa och liknande samband är dock studerade hos me­delålders och äldre individer där man inte vet något om premorbid personlighetsprofil eller kognitiv funktion, t ex under barndomen. Gener och miljö bestämmer kognitiv utveckling Nya kunskaper om samband mellan kognitiv funktion och framtida ohälsa får inte tas som intäkt för att enbart genetiska faktorer, som bl a är kända för att kunna bestämma ramarna för individens kognitiva funktion [31,32], är av betydelse för funna risksamband.

Tvärtom innebär de nya observationella fynden från olika befolkningar ett ökat incitament till att trygga barns hälsa och normala utveckling inklusive mental och kroppslig stimulans i relation till åldern.