Hur ser klåda ut

Få hjälp och råd vid klåda Få en läkarbedömning av dina symptom. Vi har öppet alla dagar i veckan. Sök vård för klåda Hur kan Doktor. Vi kan hjälpa dig bedöma symtomen och vad klådan kan bero på. Om det behövs kan vi skriva ut läkemedel på recept.

Kliar och kryper på kroppen

Orsaker till klåda Att klia sig är en normal reaktion när något har irriterat huden. Huden är mycket känslig och det räcker med ett fladdrande hårstrå eller en skavande tvättetikett för att hjärnan ska skicka en signal om att något kliar. Klåda är en obehaglig känsla som innebär ett ständigt flöde av sådana signaler vars reflexmässiga svar blir att klia och riva på huden. Det är ett vanligt symtom vid till exempel infektioner, hudsjukdomar, insektsbett, allergiska reaktioner och ibland även vid sjukdomar i inre organ.

När klåda beror på en hudsjukdom finns ofta andra förändringar i huden som knottror, blåsor, fläckar, fjäll, utslag eller färgskillnader. Om klådan har en fysiologisk orsak, till exempel på grund av sjukdomar i inre organ, så finns sällan utslag mer än rivmärken och torrhet på grund av klådan. Vissa patienter har få hudlesioner och besväras främst av klåda.

Differentialdiagnostiskt kan de flesta kliande dermatoser övervägas. Atopiskt eksem, psoriasis, seborroiskt eksem, tinea corporis, impetigo, follikulit, läkemedelsreaktion, kontaktallergi, tidigt skede av bullös pemfigoid och bettreaktion kan alla likna den kliniska bilden vid skabb. Viktigt att tänka på är att kortisonkrämer kan maskera patientens symtom.

Krustös skabb. Denna form, även kallad norsk skabb, ses främst hos äldre, av vilka majoriteten har immunsuppressiva riskfaktorer såsom diabetes eller njursjukdom [49]. Även yngre med nedsatt immunförsvar såsom aids-sjuka och patienter med oförmåga att klia sig kan drabbas. Kliniskt kan fjällande plack ses på händer, fötter, armbågar, knän, bål, skalp, under naglar och ibland över hela kroppen Figur 5 [1].

Klådan kan vara lindrig och utbredning av fjällning begränsad till exempelvis endast skalpen eller en nagel [48]. Skabbmängden kan vara mycket hög, tusentals till miljontals kvalster [37]. Då krustorna ramlar av sprids kvalstren lätt i omgivningen och kan då smitta indirekt via sängkläder, möbler och liknande. Nodulär skabb. Hos vissa patienter kan millimeterstora, kliande, rödvioletta skabbnoduli ses i främre axillarlinjen, i underlivet hos kvinnor och på penis samt skrotum hos män Figur 6.

Dessa orsakas av en immunreaktion och utslagen kan kvarstå i månader även efter utläkt infestation [1]. När skabbkvalster överförs från djur såsom hund uppstår intensivt kliande papler på den hud som varit i direkt kontakt med djuret, oftast armar och bröst. Inkubationstiden är endast några dagar. Då kvalstren har svårt att etablera sig hos människan självläker infestationen som regel efter ett par veckor förutsatt att djuret behandlas [50].

Yngre barn och spädbarn. Hos dessa ses ofta atypiska utslag i form av pustler, vesikler och noduli med predilektion för händer, fötter och kroppsveck. Hela kroppen inklusive ansikte, nacke och skalp kan dock drabbas Figur 7. Hos spädbarn kan bilden med kliande vesiklar och pustler på hand- och fotsulor likna infantil akropustulos Figur 8 [48].

Plötslig klåda i händerna

Då hudutslagen kan vara diskreta hos äldre feldiagnostiseras skabbinfektion ofta som senil klåda. Behandling med starka kortisonkrämer kan leda till att krustös skabb utvecklas. I ovanliga fall ses en bullös form med kliande blåsbildning liknande bullös pemfigoid [8, 51]. Diagnostik Med en varierande klinisk bild och lågt antal kvalster kan skabb vara en diagnostisk utmaning.

För säker diagnos krävs att kvalster identifieras i mikroskop Figur 9. Honan fiskas upp från skabbgångens ena ände där den kan ses som en mörk prick med en synål och överförs till ett objektsglas för undersökning i mikroskop. Honans utseende för blotta ögat påminner närmast om ett gulbrunt sandkorn. För att underlätta sökandet efter skabbgångar bör ett förstoringsglas eller en förstoringslampa användas.

Med nålen orienterad i gångens riktning sprättas hornlagret upp med en roterande rörelse och nålen förs sedan fram och tillbaka försiktigt över skabbgången vilket får honan att greppa tag i denna. Alternativt kan huden kring skabbgången försiktigt skrapas loss med en skalpell. Att manuellt leta efter skabb kräver vana och är tidskrävande.

Annan vårdpersonal än läkare kan därför med fördel tränas upp för att hjälpa till med detta. Sensitiviteten är tyvärr låg men kan ökas med användning av dermatoskop. I detta ses skabbkvalstrets främre del som en brunsvart triangel med skabbgången bakom sig som en gråvit linje Figur 10 [52, 53]. Hudbiopsi utförs endast för att utesluta differentialdiagnoser.

Om kvalster inte kan påvisas får patienten komma tillbaka efter en till två veckor för förnyad undersökning. Under denna tid kan patienten smörja sig med en stark kortisonkräm grupp 3 , vilket minskar rivningen och får skabbgångarna att framträda bättre. Att flera undersökningar krävs är inte ovanligt. Vid svårighet att ställa diagnos rekommenderas remittering till hudläkare.

Behandling Vem ska behandlas? Endast i fall där diagnosen är fastställd genom påvisade kvalster i mikroskop sker behandling. Nära kontakter till patienten, det vill säga sexuella partner från 6 veckor innan symtomdebut samt medlemmar i samma hushåll erhåller behandling oavsett symtom [47]. Denna ges vid samma tidpunkt för alla berörda för att undvika återsmitta. Slentrianmässig förskrivning av skabbläkemedel bör undvikas då dessa särskilt Tenutex i sig irriterar huden och kan ge svår klåda.

Detta försvårar senare diagnostik och kan fördröja utredning av andra tänkbara orsaker till patientens besvär. Efter avslutad behandling bör kläder som burits under de tre föregående dygnen samt sängkläder tvättas i 60 grader. Skor och icke-tvättbara kläder kan förvaras i försluten plastpåse i minst tre dygn [47]. Dammsugning av möbler och mattor är i normalfallet av tveksam nytta men bör utföras vid krustös skabb [54].

Val av läkemedel Tenutex. Förstahandsvalet för behandling i Sverige är Tenutex, en kombination av bensylbensoat och disulfiram. Medlet är effektivt mot samtliga livscykelstadier samt ägg. Det kan ges till spädbarn och förefaller säkert för gravida klass B2 samt ammande [55, 56]. Permetrin har god dokumentation och rekommenderas som förstahandsval i ett flertal länder samt i en Cochraneöversikt [47, 57].

Det kan användas till barn från 2 månaders ålder [58] och förefaller säkert att ge till gravida [56] och ammande kvinnor [59]. Vid terapisvikt eller tveksam följsamhet till övrig behandling kan licenspreparatet ivermektin Stromectol användas. Den andra dosen behövs då kvalsteräggen inte är känsliga för preparatet.

Ivermektin ges inte till gravida, ammande eller barn som är under 5 år eller väger mindre än 15 kilo [60]. Behandlingsinstruktion för topikala medel Efter kroppstvätt appliceras krämen mycket noggrant på samtliga hudytor nedom käklinjen, inklusive mellan fingrar och tår, i böjveck, under naglar samt i underlivet och perianalt. Hjälp från anhöriga eller vårdpersonal kan erfordras för att säkerställa att alla hudytor, inklusive rygg, smörjs in.

Patienten får påminnas om att återapplicera krämen efter toalettbesök och handtvätt. Vid amning tvättas krämen tillfälligt bort kring bröstvårtorna. Oftast beror detta på normala förändringar i huden under graviditeten, exempelvis att huden töjs ut. Andra orsaker tros vara hormonella rubbningar. Leversjukdomar som till exempel hepatit, gallsten eller graviditetshepatos kan också ge klåda i huden.

Det orsakas av att levern inte klarar av att göra sig av med skadliga ämnen från kroppen, dessa ansamlas i form av galla och kan leda till klåda. Det kan klia var som helst på kroppen men oftast i armar, handflator, ben eller fotsulor. Klådan uppstår vanligen under kvälls- eller nattetid vilket kan orsaka sömnproblem. Ibland kan klåda i huden utan utslag tillsammans med feber eller viktminskning bero på allvarligare sjukdom.

Då bör du söka vård Om du får ihållande besvär med klåda utan utslag bör du söka vård. Du bör också söka vård om du får klåda tillsammans med allmän sjukdomskänsla, trötthet, feber eller viktminskning.